Rapphöna jakt

ANSVARSFRISKRIVNING

Denna artikel kan vara baserad på ett annat lands bestämmelser. Kontrollera vilka regler som gäller i ditt land.

JAKT PÅ RAPPHÖNA

Jakt på rapphöna sker på öppna fält. Rapphönan är en jordbruksfågel som, precis som namnet antyder, trivs bäst på åkrar. Rapphönan är monogam - vilket innebär att hanen, till skillnad från fasanen, bara har en hona. Rapphönsen bildar par på våren, men när vi möter dem under jaktsäsongen finns de i små flockar på åkrarna eller i hagarna. Oftast jagas rapphöns med stående hund. Det finns många hundraser som kan användas; setter och pointer - och de kontinentala raserna som tysk strävhårig och korthårig. Hunden sätter upp ett korssök i motvind och står framför fåglarna tills jägaren når dem. Här ber jägaren hunden att gå fram till fåglarna så att de lyfter.

DEERHUNTER

UTMANINGAR MED RAPPHÖNSJAKT

Jakten på rapphöns börjar på sensommaren och tidig höst, precis efter skörden. Därför tenderar temperaturerna att vara relativt höga. Jakten sker ofta över stora områden och man går många kilometer på en dag. Det är därför viktigt att bära svettavvisande jaktkläder som sitter bra på kroppen så att du kan röra dig lätt och fritt under många timmar.

RAPPHÖNS JAKT

Följ med Lars Engel på rapphönsjakt i Danmark.

Hitta dina Deerhunter-kläder här

Köp nu

JAKTHISTORIA FRÅN EN JÄGARE

I all gammal jaktlitteratur finns kapitel om rapphönsjakt med stående hund, och man hör om jaktmarker som är så stora att man inte kan täcka dem alla på en säsong. Hedar och ängar med betande boskap, där en flock pointers och setters, med huvudet högt och i lång galopp, genomsöker grässlätter, hektar efter hektar, ivriga att hitta de fina små hönsen. På den tiden var viltet en del av hushållet och jakten en del av jordbruket. Men det är inte längre bort än att man kan uppleva denna fantastiska form av jakt. Det är inte många som har de stora markområden som fanns då. Men rapphönsjakten som jaktform finns fortfarande kvar, så det går att uppleva spänningen.

EN DUKTIG HUND

För några år sedan köpte jag en härlig engelsk setter. Han var ganska bångstyrig, men han var osvikligt säker på fågeln. Innan jag fick honom hade jag ännu inte skjutit min första rapphöna, men det hände mycket snart efteråt. Min lilla jaktmark bestod av två åkrar med en häck emellan. Det ena fältet slutade i ett hedområde som i sin tur gick ner till ån. Den vackra hunden satte nosen i luften, han visste vad det handlade om. Han tog några steg på stubbåkern för att känna vinden, och sedan gick det undan. Om jag försökte få honom att söka sig till ett visst område med hjälp av visselpipan reagerade han inte förrän han passerade förbi mig på egen hand. Jag märkte direkt när han såg mig att han tänkte: "Hoppsan, jag antar att jag borde ha gjort något!"

DEN FÖRSTA RAPPHÖNAN

Alla barn kan bli passionerat intresserade av en viss sak. Vi vet att vi borde ha tittat på läxorna vi fick i skolan, men bäcken och fiskespöet drog oss till sig - eller så var det fotbollen - eller tjejerna! Han var likadan, kärleksfull och vacker, men jaktgalen och otränad och full av barnsliga ursäkter. Efter att på eget initiativ ha gått genom stängslet till nästa fält, höjde han nosen ytterligare och sprang till det motsatta hörnet vid kanten av heden och höll stånd. Jag hade aldrig sett vilt här - än mindre rapphöns. Så jag gick tyst fram till honom och sa: "Vad står du här för, vad är det här för nonsens med dig?" För säkerhets skull satte jag två patroner i geväret och beordrade honom att resa fågeln - om det fanns någon! Det var en av de enda order han faktiskt lydde, det var ett "ja" till att resa fågeln. Han var också bra på att apportera - även i vatten och helst på eget initiativ. Jag fick en smärre chock när en stor rapphönsflock på ett tjugotal fåglar dundrade upp framför hunden. Det var så jag fick min första rapphöna, på en plats där det normalt inte finns några fåglar. När hunden är bra är allt bra!

LÄS OM FLER JAKTFORMER